Lärarinna Ilona

Året var 2006 när jag började svenska lektioner på Folksuniversitet Rotterdam. Vi hade bara just köpt vårt hus i Nordmark. Jag tyckte jättemycket om lektioner så, självklart, skrev jag i för årskurs 2, även om vi kom att ha en annan lärarinna.

Undervisningsmetoden som Lärarinna Ilona använda var annorlunda än lärarinnan i årskurs 1. Och när jag säger annorlunda, jag menar; så mycket mer klar! Jag fattade så mycket mer i en gång och på en vis som fängslar och var roligt också.

För tre år var hon min lärarinna och för tre år gick jag till skolan inte bara om att läsa svensk men också om att jag tyckte så mycket om Ilona's lektioner.

Efter en liten tid ändrade någonting: Ilona och jag blev vänner. Bra vänner och även bästis. Hon semestrade med oss i Nordmark. Vi går och shoppade och festade i Nederländerna. Vi även pratade om hon kommer och flyttar med oss när vi äntligen kommer att flytta.

Och dags skulle komma när vi är landsmän igen!

För flera veckor sedan har jag berättad om den här bloggen. Självklart var Ilona jätte nyfiken och lovade att läsa snart. Och vet du vad hände? Vad jag hittade i brevlådan på måndagen? Alla mina svenska bloggar korrigerat!

Jag var så otrolig glad. Hon vist hur osäkert jag var (är!) och den endaste  och bäste sätt att lära är när man hjälper dig och visa dig hur du kan förbättra dig själv.

Ilona, tack så väldigt, väldigt mycket! För att vara min lärarinna och min bästis <3


ps: det är nästan klockan 1 i natten nu så förlåt om det fins för mycket fel i bloggen ;)

'Pakjesavond'

Det är 'pakjesavond' eller Sinterklaas fest i Nederländerna idag, den 5:a december. I kväll alla barn skulle vänta till de hör en ljudlig knacka på dörren. Om de öppna dörren, det skulle finns stor säcken utifrån dörren med många presenter.

Nederländerna känner inte så många traditionella helger men Sinterklaas fest är en fest vi är stolt över. (även med nuvarande problem om Svarte Petter men jag skulle inte berätta om det här och nu)
Om du vill läsa lite mer om historien, klicka på den här länken: Sinterklaas wiki (in English)

Till alla som firar: ha en jättefin Sinterklaas fest!

Lite stolt

Om du verkligen känner mig, den du vet att jag fryser alltid. Alltid! Även i sommaren när det är jättevarmt, jag ofta gå och leta efter min väst. När vänner och släkter hörde av vår utflyttning, de alla frågade mig om jag verkligen kommer att flytta till ett land man känns om att alltid vara kallt och varje gång jag förklarade att 'ja, jag, tillsammans med alla mina tröjor, flyttar till et land som kan vara kallt i vintern när det fryser!'

När september hittade, jag blev en liten nervös. Snart skulle det ska bli höst och vinter och så länge jag har inget jobb, jag måste försöka att bespara pengarna. Jag tycker om värme i huset men det kostar pengar så hur länge skulle det ta förrän jag är för kallt utan tända upp vedspisen?

Men, vad tror du? Okej, så när jag sitter på soffan, jag har filten på mig. Men det är inte bara som jag kanske fryser liten, jag tycker om det också. Men när jag är inte på soffan... städa, tvätta och mer... du vet ;), vedspis är fortfarande kallt och jag behövs inte värme det. Det finns ingen problem att det är inte varmt i huset!!

Men, vad som är roligare... Peter gnyr snabbare att han fryser än jag! Jag förvåna mig ibland när han går och tända vedspisen!

#litestolt

Karnivor eller herbivor

För flera år har jag varit en stolt vegetarian, tillsammans med min son. Inget kött, fisk eller kyckling och ingen moment har vi saknat det.

Under de senaste åren har vi lärt oss att kött eller i vår fall vegetariskt kött är ett av många ingredienser i rätten, inte huvud ingrediensen. Maten hade aldrig smakat så gott.

Men det ser nu ut som saker kommer att andra.

Daryn är nu 11 år gammal och sin kropp frågar om kött. Han vill inte, det har varit dagar att han har grät att han verkligen vill inte. Men jag kan inte titta på när han kämpar emot sin kropps behöv.

Och det finns en annan sak till: vegetariskt kött är DYRT! Herregud det är så dyrt. Även dyrare än 'riktigt' kött (och det är redan dyrt här...). Jag jobbar fortfarande inte. Jag söker varje dag men det är svårt att hitta job.

Så, jag är rädd att det finns ingen annan möjlighet för nu. Kött skulle komma tillbaka till vår rätt.

Såvida.... Du har jobben för mig! :)

Ska jag verkligen försöka?

Jag vet att mitt språk är fortfarande bråkigt, jag vet att i den här blogg du ska hitta flera fel (förmodligen mer än flera ;) ). Men man lära sig bäst när man öva, eller hur?

Så, från och med nu, ska jag försöka att blogga på svenska. Jag lovar inte att jag skriver någonting varje dag, bara när jag har någonting att berätta.

Men... Vad ska jag berätta om idag, då? Jag har verkligen ingen aning. Jag kan berätta om mig själv men det är så 'been there, done that'. Eller om vår flyttning men det är för långt för nu.

Eller om mitt besök till Svalövs Gymnasium idag. Jag har registrerad mig till SFI så att jag kan förbättra mitt språk. Nu jag fortfarande söker job och är oftast bara hemma, jag pratar mest Nederländska till min sambo och son. Jag har lärt mig så mycket sedan vi flyttade men jag tror det är inte tillräcklig. Jag hatar det att jag så ofta fortfarande letar efter ord. Jag vill inte vara som flera föräldrar som behöver hjälp av deras barn. Jag vill göra allt själv.

Och nu ger jag mig chansen att göra det. Och tillsammans med den här bloggen, jag hoppas att du skulle kunna se att det finns framsteg i min snack prat ;)